Kapacitetsbrist och eftersatt banunderhåll - Många miljarder skulle behövas för att komma tillrätta med problemen

I en tid då fokus i allt större grad kommit att ligga på miljö, regionförstoringar, arbetspendling och storstadsträngsel, har järnvägen, med sina energieffektiva och kapacitetsstarka transporter, fått sin renässans.

I Trafikverkets rapport "Svensk järnväg i stort behov av åtgärder" går det glädjande nog att läsa: "Aldrig tidigare har svenska folket åkt så mycket tåg och aldrig förr har så mycket gods skickats på järnväg. Det går fler, längre, tyngre och bredare tåg." 

Men för övrigt är det en ganska tråkig bild som målas upp - "många järnvägar är mycket hårt utnyttjade, kapaciteten räcker på många håll inte till. Kombinationen ökad trafik och åldrande anläggning ger störningar (...). Järnvägarna åldras snabbare än vad dagens nivå av underhåll och reinvesteringar förmår motverka. Det finns ett akut uppdämt behov av reinvesteringar i form av delar som körs på övertid som beräknas till cirka 15 miljarder kronor." Som ett exempel nämns i rapporten att en femtedel (!) av järnvägarnas kontaktledningar bedöms ha tjänat ut! Med tanke på den senaste tidens alla kontaktledningshaverier borde vi dock kanske inte vara så förvånade över den höga andelen uttjänade kontaktledningar.

Vidare pekar rapporten på att det under de närmaste fem åren krävs 25–30 miljarder kronor (motsvarande en "Förbifart Stockholm") i reinvesteringar för att bli av med uppdämda behov och hålla en jämn takt med åldrande och förslitning! Om reinvesteringstakten fortsätter att ligga på samma låga nivå som idag kommer det uppdämda behovet självklart att växa ännu mer. I och med att det som passerat "bäst före"-datumet har en tendens att föråldras (fysiskt sett) i allt snabbare takt, torde det uppdämda reinvesteringsbehovet accelerera; i synnerhet om transportarbetet på järnvägarna fortsätter att öka. Den årliga skillnaden mellan behov och resurser motsvarar idag 2-3 miljarder kronor!

De 800 miljonerna (bara för 2011) som regeringen nyligen sköt till är alltså i sammanhanget inte alls så mycket som egentligen skulle behövas. Trots detta var Trafikverkets Gunnar Malm nöjd. Förvisso bättre än ingenting; men lite pinsamt är det ändå. Vore jag honom skulle jag givit regeringen en dumförklarande blick, vänt mig om och gått min väg...

Källa: Banverket

I diagramet ovan ser vi att underhållskostnaderna inte ökat lika mycket som trafikvolymen, snarare har de minskat. Så stora effektiviseringar i underhållsarbetena har det väl ändå inte gjorts? Allt kaos i tågtrafiken som härrör från för dåligt underhåll tyder i alla fall inte på det.    

I rapporten beskrivs även kapacitetsproblemen: "Situationen försvåras av att många banor är så hårt trafikerade att de ligger nära kapacitetstaket. Förutom ökat slitage, blir det också betydligt dyrare att genomföra åtgärder eftersom det är svårt att få tillgång till banan. Risken för störningar ökar samtidigt som konsekvenserna av störningarna förvärras." Här har det pratats om att helt sonika minska på tågtrafiken för att minska risken för störningar och öka tågens rättidighet. Men vill vi verkligen minska på den? Vilka tåg är det i sådant fall som ska dras in? Hur påverkar det industrin, tillväxten, miljön mm.? Sverige är ett glesbefolkat land med stora avstånd varför vi är i behov av ett bra transportsystem för att kunna konkurrera med andra länder. Därför borde inte indragna tåg vara ett alternativ! 



Källa: Budgetpropositionen 2011



Som synes verkar inte regeringen ha för avsikt att höja anslagen till de svenska järnvägarna; snarare tycks de vilja minska dem!

Banavgifterna kommer säkert att höjas (om de redan inte gjort det). Till en början var jag helt emot det i rädsla för att många transporter som idag går på järnväg skulle flyttas över till bland annat bil och lastbil samt att flera mindre trafikerade järnvägar skulle behöva läggas ner på grund av det. Men om differentierade banavgifter införs så att utnyttjandet av järnvägsnätet blir optimalt, samtidigt som banavgifterna höjs så mycket som tågbolagen kan gå med på utan att trafiken minskar (idag finns det på många ställen en efterfrågan som är större än kapaciteten - alltså, tågbolagen vill köra fler tåg om det bara gick att få plats med fler), så blir det kanske bra.

Avslutningsvis: De styrande måste vakna och inse att det krävs rejäla satsningar på järnvägen om de inte vill låta kostnaderna skena iväg och/eller lägga ner "all" tågtrafik i Sverige!