Järnvägssäkerheten då en olycka trots allt sker måste bli bättre!

Ju högre fart, desto allvarligare blir en eventuell olycka. Detta gäller även järnvägstrafiken. I takt med att tågen kör fortare har de olyckor som sker blivit allvarligare. Det är dock väldigt säkert att åka tåg - mycket säkrare än att gå, cykla och åka bil. Signalsystemen har med åren blivit allt säkrare. Dessutom byggs många plankorsningar bort. Dessa och andra åtgärder har minskat risken för att en tågolycka ska ske; men när en sådan trots allt sker kan den, på grund av tågens idag ofta högre hastigheter, bli riktigt allvarlig. Därför är även arbetet med att bygga säkrare tåg viktigt, något som forskaren Rebecca Forsberg, i en artikel i SVD, menar har hamnat på efterkälken. Förvisso har själva vagnskonstruktionerna blivit bättre, men fortfarande finns stora problem med interiören där folk och bagage flyger runt vid en olycka och där exempelvis borden inte ger med sig tillräckligt då en person slungas mot dem.

I artikeln listas följande fem risker som finns i en tågvagn:

• Bord som inte tillräckligt absorberar rörelseenergin hos en person som slungas mot dem
• Fönster som, då det går sönder, inte håller ihop splittret
• Bagagehyllor som inte håller kvar bagaget
• Åka framlänges (är mindre säkert än att åka baklänges)
• Sitta längst fram i tågets färdriktning (i och med att där sker oftast krocken)

Bord och fönster borde bli säkrare. Bagagehyllorna skulle behöva något som håller kvar bagaget eller bytas ut mot bagageskåp likt de som finns i flygplan. I Norge är det (eller åtminstone var det) vanligt med stolar som går att vända så att passagerarna kan åka baklänges (eller framlänges). Men detta förfarande ses nog som omständigt och tidsödande att behöva göras varje gång tåget byter färdriktning. Bättre är nog att som idag ha platser vända åt bägge håll så att passagerarna själva kan få bestämma hur de vill sitta. Somliga föredrar ju att åka antingen framlänges eller baklänges. Problemet med den högre risken att sitta längst fram i tågets färdriktning löses nog bäst genom att fortsätta arbetet med optimering av deformationszoner och att kanske ändra rutinerna för var passagerarna (med platsbiljett) i första hand placeras i tåget.

Olyckan i Nosaby 2004 som orsakades av att en lastbilschaufför körde mot rött. Källa: Trelleborgs Allehanda

Ibland har förslag om säkerhetsbälte i tåg förts fram. Detta tror jag inte så mycket på, för en stor bekvämlighetsfaktor är möjligheten att kunna sträcka på sig och gå runt i tåget för att besöka en eventuell restaurangvagn, WC eller bagagehylla. Skulle denna frihet försvinna skulle det nog vara många som började ta bilen istället vilket innebär ännu högre olycksrisk. Om bälten installerades i tågen, för att de som vill använda dem skulle kunna göra det, måste den kostnaden vägas mot vilka säkerhetshöjande åtgärder som istället skulle kunna göras för motsvarande summa pengar. Som med allting annat måste alltså först avgöras var de begränsade resurserna gör som störst nytta.

Ett annat problem är möjligheten för räddningstjänsten att kunna nå fram till en tågolycka. Många järnvägar har fortfarande inga (grus)vägar längsmed dem som skulle kunna användas vid en olycka (och underlätta vid drift, underhåll och reparationer). Räddningsarbetet kan därför många gånger dra ut onödigt mycket på tiden.