Kommer vi att få se spårvagnar i Örebro?

 

Under 50- och 60-talet var det många städer, framför allt i Storbritannien, Frankrike och USA, som valde att ersätta sin spårvägstrafik med bussar. I Tyskland, Schweiz och Nederländerna var det dock många städer som istället valde att modernisera sina spårvägar. Från 1986 fram till 1996 kan i dessa städer en ökande kollektivreseandel noteras, något som inte går att se i de städer vars trafik baseras på bussar.

 

Sedan slutet av 70-talet sker en åter- och nyetablering av spårvägssystem i USA. Detsamma gäller sedan 1985 i Frankrike. Även i Storbritannien har utbyggnaderna satt fart. Särskilt i Frankrike har utvecklingen varit intensiv, och landet är idag känt för sin framgång vad gäller lyckade moderna spårvägsutbyggnader. Mellan åren 1978 och 2000 öppnades det runt om i världen ungefär 45 nya spårvägssystem och under samma period inleddes byggnation av ett tiotal samt planering för ytterligare 30 sådana.

I samband med anläggandet av nya moderna spårvägar görs ofta ett flertal åtgärder för att skapa en attraktivare kollektivtrafik. Det kan vara införande av högre turtäthet, nya moderna och bekväma spårvagnar samt bättre hållplatsutrustning med exempelvis väderskydd och realtidsinformation. Dessutom görs det ofta stora ansträngningar för att spårvägstrafiken ska störas så lite som möjligt av övrig trafik.  Signalprioritering, reserverade körfält och spårväg på egen banvall bidrar till en spårvägstrafik där spårvagnarna i idealfallet endast behöver stanna på hållplatserna.

 

En spårvägs linjestruktur är tydlig och stabil samtidigt som trafiken är koncentrerad. Spårvägen verkar därmed som en strukturerande kraft på den omkringliggande miljön. Den visar var kollektivtrafik finns även då inget fordon är inom synhåll. Nya moderna spårvägar används numera inte bara som medel för att öka kollektivtrafikanvändningen, utan även för att genomföra stadsmiljöförbättringar i form av restriktioner mot biltrafik och skapande av vackra och trivsamma gaturum som är väl anpassade för fotgängare, cyklister och kollektivtrafik.

I Bergen i Norge var det många som protesterade mot planerna på deras spårväg, bybanen. Idag är den ett uppskattat färdmedel och invånarna vill se ett utökat spårvägsnät. I Danmark kommer spårvägar att byggas i Århus, Odense och runt Köpenhamn. I Sverige byggs spårvägsnäten i Stockholm, Göteborg och Norrköping ut. I Lund, Helsingborg och Malmö planeras det för nya spårvägar. I Uppsala och Linköping har relativt långtgående diskussioner förts kring eventuellt införande av spårvägar. Även i Västerås, Jönköping och Borås har införande av spårvägar förts på tal.

 

I vissa svenska städer har bussgator byggts som i framtiden enkelt ska kunna konverteras till spårväg. Exempel på detta är Lindholmsallén i Göteborg, LinkLink i Linköping och Lundalänken i Lund. Nog vore det klokt om även Örebro, när lämpliga tillfällen ges (exempelvis vid förnyelse av ledningsnät och byggande av bussgator), gjorde anpassningar för en eventuell framtida spårväg. Kostnaderna skulle därmed bli mer utspridda i tiden.

 

Den resulterande rapporten i mitt examensarbete beskriver först de faktorer som är viktiga att ta hänsyn till vid planerandet av en spårväg. Utifrån analys av bland annat befolkningstäthet och resemönster ger den sedan förslag på spårvägssträckningar genom Örebro. Där flera tänkbara sträckningsalternativ identifierats har jämförelser gjorts mellan dem för att belysa deras för- och nackdelar. En stor del av arbetet har ägnats åt att utifrån gaturummens fysiska förutsättningar påvisa problem och möjligheter samt ge förslag på utformning.

 

Länk till rapporten: http://kth.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:579836